Om det mesta känns osäkert kan det hjälpa att så ett frö för framtiden.
Jag har strött en påse gråsvarta pyttesmå basilikafrön ovanpå såjorden och duschat med blomsterduschen. Helt enligt instruktionen på påsen.
Blomsterbönorna, som jag samlade ur förra sommarens frökapslar är lagda i blöt. Snart ska de ner i myllan.
Tredje projektet är groddarna. Mungbönor äger lådan nu.
Visst är det magiskt. En torr liten böna, får med blötläggning och daglig sköljning fart på livskraften och blir finfin salladsmat. Sannerligen levande föda. Perfekt för en löpare och familjen.
Två ätbara odlingsprojekt mot ett för sinnet och själen.
Nu väntar jag ivrigt på resten av fröpåsarna. De jag beställde av Marias pojke Emil.
Att så fröer är en praktisk handling, en besvärjelse mot oro. Med omsorg och kärlek spirar säkert något frö snart,säger min erfarenhet.
Minns hjärtpatienterna i Englands läketrädgård Thrive. De hade mist livslusten efter den chockartade upplevelse att få en hjärtinfarkt. De som knappt orkade/vågade gå annars tog sig genom hela trädgården till växthuset för att se hur deras blomsterfrön växt sen förra veckan. Nyfikenheten fick dem att glömma rädsla och brist på ork och gå framåt.
Steg för steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar