Har alltid funderat på hur personligheten kan förändras av att leva ett liv med mindre intryck.
Stadslivet kräver att man orkar sålla bort hur fantasin sätts igång av alla samtal man hör, människors uttryck, sätt att röra sig, deras kläder, gångstil, färg, deras inbördes relationer. Om jag levde länge på landet, där naturen gav intrycken, skulle då min personlighet fördjupas, funderar jag?
På havet blir jag inte särskilt djup. Snarare primitiv. Sova, äta, prata, segla, sova. Gillar det. Vaknar, som idag av vågornas skvalp mot bordläggningen. Vinden kommer från syd och puffar på oss där vi ligger långsides mot bryggan i Ängeviken på Tjörn.
Tar springkläderna på och sticker ut. En timma tänkte jag mig. Av bär det längs en grusväg, som blir en smal asfaltväg och sedan landsväg upp mot avtaget mot Kyrkesund. Vägrenen är artrik visar en skylt. Ser min favoritblomma rödklöver, Jungfru Marie nycklar och njuter. Här märks på artrikedomen att det ännu finns betande (och bajsande) djur.
Tar en grusväg i en extra sväng och hittar en ensam fläderbuske. Knycker några blommor i farten. Det blir fint till te när jag är tillbaka i båten.
9.68 km på 58 minuter. Platt väg visserligen, men ändå!
Bara en dag kvar av projektet.
Jag kan inte sluta. Projektet jakten på den fulländade hälsan måste gå in på år TVÅ. Jag har bestämt mig.
Starten för andra året blir en havstur. Får se vad som jag finner. Häng med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar