Även här finns skyddade vikar. Som denna vid Hästholmen, söder om Onsala.
Taggar oss neråt längs naken kust. Inga skyddande skärgårdsöar, som jag är van vid. Bara havet direkt på. Inga öar att söka sig bakom när vindarna är hårda. Känns skyddslöst.
Ungefär lika skyddslöst är det nu när jag ska börja lämna Are-disciplinen bakom mig. (ska köra en månad till i Are-stil eftersom jag ska på läkarundersökning i slutet av juli).
Det kommer att bli naket och skyddlöst att leva utan regler, som någon annan dikterat från sin erfarenhet.
Nu denna första dag på mitt andra år i Jakten på den fulländade hälsan är jag, på gungigt hav. Kikar mot vindexen för att få ett tecken: Vinden är västlig idag. Tolkar det som gott. Dessutom är jag inte helt skyddslös, jag har ju min erfarenhet. Både det jag lärt mig av forskning och böcker, men framförallt det jag vet av min kropps erfarenhet.
Nu när jag vet hur jag kan känna mig med Are-kosten i kroppen är det kunskap jag bär med mig.
Igår var det så tydligt hur stark denna kost gjort mig. Hade laddat kroppen med kruska innan vi stack söderut. Kände mig pigg och lugn i mage och själ trots elva sekundmeter igår och två meter höga vågar. Vet vad båten klarar och vad jag själv kan hantera. Sjösjukan bara nuddade mig och försvann.
Fann lugn natthamn och vaknade till ljuvlig sommarstiltje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar