28 september 2010

Världsbäst på oro

Tänk så mycket kraft jag lagt ner på oro under mitt liv.
Massor av oro, som hållit mig vaken om nätterna, fått mig att vandra runt på småtimmarna med en molande värk i magen.
Nu senast inför Lidingöloppet. Mestadels är det oro över att jag inte ska klara det jag föresatt mig, att jag inte räcker till, vare sig på fritiden eller jobbet.
Andra vänliga själar har uppmuntrat mig: Det klarar du! Du fixar det.
Men deras ord når inte riktigt in.
Fann ett citat av Nelson Mandela som fått mig att tänka på min oro ur ett annat perspektiv.
"Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla.
det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.
Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra.
När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma."

Wow. Nästa gång oron kommer galopperande ska jag fråga mig själv: Vilken kraft bävar du nu inför? OM jag kan överträffa mina föreställningar om mig själv och min förmåga och på köpet inspirera andra, så varför ska jag oroa mig?
Mer ljus åt alla.

2 kommentarer:

Anonym sa...

TACK FÖR ATT DU ÄR SÅ INTRESSANT ATT LÄSA!
Det finns en bra bok
"Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" skriven av Haruki Murakami
Mycket läsvärd!!

Pia Vingros (född Carlson) sa...

Yes. Jag läste den (och skrev om den) i höstas. Jättehärlig. Kul att du följer min blogg.