Hungrig hela tiden

Kunde knappt somna igår. Kände mig ångande varm. Kanske efterdyningar av lördagens skidtur i Dalarna?
Det kröp i benen. Försökte sträcka dem, vicka på tårna, men inget hjälpte. Kände igen det från andra gånger då jag haft krypningar i benen. Ibland har det hjälpt med en slurk Blutsaft, då jag trott att krypningarna berott på järnbrist. Men igår hade jag ingen järnhutt hemma, så det blev ett vitt piller istället. Alvedon.
Are förstår säkert.
Hungrig är jag hela tiden. Känns som ett monster som ropar inombords och vill ha mer och mer.Lyssnar och äter.
Törstig också. Dricker vatten, te och vatten igen.
Men framförallt är jag glad.
Inte minst för alla glada tillrop jag fått, allt stöd och intresse.
Också häftigt att upptäcka att det finns en tävlingslysten ådra inne i mig.
Även om jag gillar ensamma skidturer eller träningsturer så kickar tävlingen, där vi är många tillsammans en annan sida i mig, som jag också trivs med.
Den får mig att åka snabbare, mer effektivt. Sammanhanget påverkar prestationen och lusten.
Kul att träffa dem som gillar samma saker som jag.
Frisk luft, rörelse och utmaningar.
Är fortfarande glad och stolt över mitt Tjej-vasalopp. Det gick vägen!