Läser om det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn. Att man inte enats om mål för att rädda livet på jorden. NU.
Låter i rapporteringen som att skiljelinjen finns framförallt mellan rika i-länder och växande u-länder, eller nord och syd.
I-länderna vill fortsätta vår nuvarande livsstil (ständig tillväxt) – men ser gärna att de växande Kina och Indien dämpar sin takt.
Ser kopplingen till hälsa så tydligt.
Lusten att både äta kakan och ha den kvar. Gå ner i vikt, bli stark och frisk – och samtidigt leva som förut. Och kanske lyckas nå målet om någon hittar på ett piller som löser allt. När det gäller klimatfrågan tycker i-länderna att det är u-länderna som ska skärpa till sig. När det gäller hälsan och kroppen hoppas vi på mirakelkurer.
I båda fallen – miljö/klimat och hälsa – tror jag på staket.
Särskilt vi i de rika västländerna måste själva ta ett ansvar, både individuellt och statligt, för vår konsumtion och vårt leverne.
För vår egen del, med det överflöd vi ständigt lockas av och har tillgång till, måste vi införa begränsningar. Regler, rutiner.
På vardagarna gäller enkelhet och måttlighet. På helgerna blir det lite guldkant.
Inte ja till allt hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar