Solsken ute.
Men inne i sinnet är det dovt grått. Mulet.
Har inte druckit kaffe idag.
Fick för mig att inte göra en kopp vid halv tio, som andra dagar.
Och istället börja min avvänjning så smått med att prova en kaffefri dag.
Inte så lätt.
Dov huvudvärk plågar mig. Sitter brännande stark som en stålhätta mitt på skulten. Vet att den skulle flaxa bort om jag bara tog mig en hutt kaffe.
Men nu när halva dagen gått kan jag lika gärna fortsätta plåga mig dagen ut.
Har det ändå ovanligt lugnt här på jobbet.
Och i kvällningen ska jag på fest.
Försöker tänka på annat. Roliga saker. Som en stor kopp grönt te!
Men hur kul är det jämfört med kicken kaffe ger?
Den ljuva beskan?
Nä - intet.
Stirrar på den blå himlen ovanför staden. Försöker föreställa mig livet som lycklig och kaffefri.
....att jag ska glida förbi kaffebarer och fnysa åt doften av nyrostat kaffe. Eller tacka nej när arbetskamraterna lockar med att kaffet är klart.
Det är svårt. Mycket svårt.
Lättare när jag tänker på detdär goa drömska läget som är lättare att hamna i när inte koffeinet trummar tankar och kropp.
Det längtar jag till. Efter-meditations-känslan då alla sinnesupplevelser är som förstärka av ens egna inre kraft.
3 kommentarer:
Hur mås? Asketism mitt i mörkaste vintern. Du är ju en snäll människa - fast nu nästan lite stygg mot dig själv, kan jag tycka.
Jag funderar på hur effekten av en smula koncentrationskrångel, huvudvärk och lätt molokenhet förhåller sig till vinsten av att ha upphävt den eventuella men inte direkt påvisbara negativa effekt av en endaste kopp rykande, skummande kopp kaffe på förmiddagskvisten?
(Oj, den där meningen kräver nästan kaffe)
Själv ser jag framför mig ett lätt men onödigt irritationspåslag av kortisol, lite sämre sprutt på dopaminaktiviteten frontalt, ytterst lokalt naturligtvis, lite annorlunda tankar, svårare att känna den välförtjänta belåtenheten över att vara den som i själva verket äter, tränar och lever toppsunt. Till vilken nytta? Vad säger Are - det är väl inte en självplågare du är på spåren?
Kramar Annelie
Hmm, försökte skicka hälsningen öppet men bloggen protesterar...Funkar bara anonymnt mystiskt
Asket, kanske det. Gillar att förstå och upptäcka sammanhang, bland annat kring mitt välmående och min kropp.
Idag känns det tungt. Känner mig arg. Har tagit en promenad på morgonen. Ska nog gå och lägga mig en stund igen. Utan kaffe är trötthet ett övergående gissel, vet jag sedan tidigare försök.
Tack ändå för engagemang, Annelie och anonym
Skicka en kommentar