(Bild på vingros, hämtad från Wikipedia,latinskt namn Rosa sericea omeiensis)
Om jag var ett djur skulle jag vilja ha haft vingar.
Att åka på uppåtvindarna utmed ett klippstup hade varit läckert, eller varför inte i Göteborgs hamn eller över fjällvidder?
Om jag varit en växt skulle jag tänka mig vara en ros. Enkel, doftande, men inte utan udd.
Tillsammans blir det Ving-ros. Mitt nya namn.
Vingros.
Min farfar kallades sig det när han var trädgårdsmästare i Göteborg förra seklet.
Han tog namnet efter denna vita fyrtalsros, vingrosen, känd för sina röda vingformade taggar.
Efter 54 år som Pia Carlson är jag nu Pia Vingros.
Spännande. Läskigt.
Varför byta namn?
Vet inte riktigt varifrån jag fick idén i höstas.
Kan inte skylla allt på att jag försöker leva som Are (1876-1955) antar jag.
Han bytte också sitt namn. Från familjenamnet Paul Henrik Fager till Are Waerland när han var 34 år, 1912.
Kanske är det mina hormonerna som spökar?
Enklare svar är:
Jag tycker Pia Vingros är vackrare.
Livet är kort. Nu vill jag leva resten med ett namn jag själv valt.
3 kommentarer:
Så otroligt HÄFTIGT! Och vilket vackert namn, nu får du ägna tid åt att identifiera dig med det. Jag tycker allt du är en riktig Vingros, jag!
Visst är Vingros fint, men jag gillar son-namnen. De kommer snart att vara utdöda.
En stolt Larsson
Tack, Maria. Och ja Ragnhild, kanske har du rätt. Just nu känns det läskigt och lite overkligt.
Skicka en kommentar