Vi tar det för självklart att kunna säga vad vi tycker. Och att kunna välja en tidning som avspeglar vår ideologi. En fri tidning, där kritik mot makthavarna självklart får utrymme. Det tar vi som vår demokratiska rättighet.
Journalisten Dawit Isaak slåss för att den rätten ska vara självklar, även för folket i hans födelseland Eritrea. För den rätten sitter han i fängelse sedan nio år. Utan rättegång.
Var på manifestationen för hans frigivning på Pressfrihetens dag idag. Hans bror berättade om mötet med fångvaktaren, som rymt och som berättat hur svårt Dawit har det. Handfängsel hela dagen. Ensam, sjuk. En tung berättelse.
Hans familj, som bor bara några kvarter från mig väntar på att se honom fri. Hans barn går till samma skola som ett av mina. Hur länge ska de vänta på att få träffa sin far?
Tänker på allt jag har att vara tacksam över, när jag kör ett snabbpass i skogen.
Över att jag är frisk och kan springa här i ett land med demokrati och yttrandefrihet.
Över att jag har rätt att säga och skriva vad jag tycker, utan att riskera livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar