Har ni några tips att ge till en som ska springa sitt andra Göteborgsvarv frågade jag de tre damerna i omklädningsrummet i Skatås motionsanläggning, som alla såg ut att vara några år äldre än jag.
De tittade på mig. Anade en Avvaktande, en Kritisk och en Frågande attityd.
- Träna bara innan, så går det nog bra, sa den som satt närmast.
- Det är bara att springa, svarade den nättaste.
- Börja långsamt och öka takten på slutet, sa den längsta.
Anade de att det var latmasken i mig, som frågade i hopp om att de skulle svara med någon magisk formel som gjorde springandet mindre jobbigt?
Klart de har rätt: Det är bara att springa. Någon genväg finns icke.
Själva hade de sprungit åtskilliga Göteborgsvarv, Millopp och Marathon. En hade en bästa tid på 1.40, en annan på 1.50, en på knappt 2 timmar på varvet. Självklart skulle de springa i år med, fast de alla tre fyllt 65 år. Den längsta skulle snart fylla 70.
Tittade beundrande på dem. Smärta, snygga, raka och strålande av energi och livslust. Nyduschade efter femton kilometer i skogen.
- Det bästa med att springa är att man aldrig behöver banta, sa den längsta och log spjuveraktigt när de gick.
Det allra bästa med löpningen, tänkte jag, när jag kollade in deras jämnåriga med krumma ryggar och stapplande gång i Nordstan nästa dag, är ändå spänsten, hälsan och humöret.
Visst kan det vara så att dessa tre haft de bästa förutsättningarna från början. Ett bättre utgångsläge än många andra, men de har också sett till att ta vara på dem. Och underhålla sina tillgångar: en frisk kropp.
Ska ägna tankarna under min långsamma löpning i skogen idag åt de tre damerna.
Jag vill bli som de!
Äntligen har jag hittat levande förebilder.
Synd att jag inte frågade vad de hette!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar