Värmeslag på loppet?

Jag klarade det. Inte på den tid jag hoppats. Ändå är jag denna gång stolt över mina 2.15,33. För det var grymt varmt och då ska man räkna med att inte springa sitt snabbaste, sa kommentatorerna när vi sprang i mål. Tröstande.
Det var rena rama värmeslaget på årets Göteborgsvarvet. Kusligt många löpare låg utslagna längs med banan. En av dem, som låg gråblek med slutna ögon på Götälvbron skrämde mig.
"När man ser sådant, blir det inte så viktigt att jaga minuter", sa en tjej bredvid mig och nickade åt mannen som låg utslagen, med två sjukvårdare vid sin sida och ambulansen på ingång.
Min räddning innan Götaälvbron blev en energikick, som broder Ola rekommenderat. När jag skulle köpa den i Frölundaborg på morgonen, kostade den 45 kronor. I min naivititet hade jag bara med mig 30 kr till en sådan. När jag stod där besviken och argumenterade med säljaren kom en annan löpare och betalade mellanskillnaden! Gulligt.
Ville ju under två timmar, men lade ner den ambitionen. Redan efter fem kilometer var jag varm som efter en mil i bra tempo annars. Rusade gärna rakt in i vattenstrålarna som de som satt utmed loppet sprutade över oss löpare.
Drack flitigt hela vägen. Och på Avenyn greppade jag villigt tre druvsockertabletter. De blev min bensin de sista kilometerarna från Avenyn till mål.