08 juli 2010

Grattis till Are-året, sa Klas

Går på Dyrön, där vi sökt skydd för hårda västliga vindar och funderar vad jag lärt mig av året då jag levt som Are Waerland sa för sjuttio år sedan.
Precis när jag gått runt öns ostsida och kliver neråt norra hamnen ringer Klas. Han har följt mig på bloggen:
Grattis, till att du fullföljt ditt år! säger Klas.
Han har under månaderna som gått kommit med massor av tips på föreningar, både i Sverige och utomlands, som skapats av oss som föredrar grönt. Vegetarianer, veganer och fruktarianer. Länkar fullproppade med forskning och information om hur människan mår av den ena eller andra dieten.
Andra som kommit med uppmuntrande tillrop till projektet är dietisten Karin Haby, som tidigt gjorde en analys av maten jag åt första halvåret. Torbjörn, nutritionist, som gjort likadant, på den mat jag ätit andra halvåret och bidragit med ett gott müslirecept som numera är standard hemma. Eskil Svensson, den ende nu levande person som arbetat med Are Waerland, 88 år nu och fortfarande aktiv med att ordna föreläsningar om hälsa. Kollegan Karl-Johan Börjesson, som skrivit om mig i Cerialia och hela tiden vill veta hur det går. Vännerna Ragnhild och Annelie, som följt mig, stöttat mig och frågat och ifrågasatt vad jag håller på mig. Maria, som lockat hela sin familj att äta kruska sedan hon inspirerats till förändring under våra löpningar och promenader tillsammans. Eva, resternas drottning, fantastisk grönsaksodlare och dessutom Sudoku-expert, har hela året skrivit mail med sina reflektioner kring mina inlägg. Maria på Gotland, Marie på Brännö och många, många fler som inspirerat mig att fortsätta.
Alla har lärt mig: Jag är inte ensam om mitt intresse för hälsa av grön enkelhet. Många fler än jag fortsätter Jakten på den fulländade hälsan.
Tillsammans är vi starkare än en och en.

Inga kommentarer: