06 juli 2010

Kärleksört och fetknopp kan - då kan vi skapa nytt spår i livet

Längtade till min milbana i skogen när vi närmade oss Göteborg med båten.
Tänkte på ljuset, hur fint solens strålar når ner genom grönskan som omger den mjuka banan. Ibland faller ljuset genom lövverket av rönn och björk och sälj och på enstaka sträckor genom granskog. Överallt penslar solen sitt ljuset över gräsens strån på marken.
Springer jag om morgonen kommer en frisk doft av morgonfukt från ormbunkarna. Efter fyra kilometer planar banan ut i ett fuktigt parti där porsen (Myrica gale) växer meterhög. Från den kommer doft, som sätter fart på minnet. Förr, när jag levde långt ifrån pors, tog jag alltid tog med mig ett knippe från kusten och hängde i badrummet där jag bodde. Varje gång jag badade eller duschade vaknade doften av vattenångan och spred sig i hela badrummet. Jag blundade och såg framför mig, skogen, kände lugnet. Hemma.
Idag, på rundan i milspåret mötte jag bara kvinnor, som sprang, gick med stavar eller hunden. Dags för nystart i juli?
Sommaren och ledigheten är en perfekt tid att ta hälsobeslut. Själv tog jag mitt beslut för två år sedan, sommaren 2008 att nu ska jag börja springa igen.
Inte minst för att bli piggare, gladare, men också för att det är ett väldigt bra sätt att komma ut i skogen.
Om kärleksört och fetknopp (som här på Getterön) kan göra ett nytt spår av liv i bergets skreva, kan väl vi människor göra det i våra liv. Bara vi bestämmer oss för att ta vår önskan på allvar.

Inga kommentarer: