Andas du aktivt, frågade Kristian?
Jag hade just berättat att jag inte fick luft, när jag sprang.
Nu efter två veckors latmaskliv till sjöss har jag börjat träna igen.
Vill ju inte bara klara Lidingö-loppet utan överleva också.
Men med andningen är det inget vidare. Mina andetag är korta, ytliga och snabba. Det känns som om jag får tillräckligt med luft, eller syre, utan bara andas samma gamla koldioxid om och om igen. I bristen på syre sinar krafterna.
Kristians fråga fick mig att tänka till? Andas jag aktivt?
Han andas numer aktivt för att verkligen syresätta sig under hårda prestationer.
När han andas aktivt som cyklist eller löpare tror folk att han ska dö, då han låter så mycket när han drar djupa andetag. Själv blir han nöjd eftersom han får gott om syre.
På löparturen på Ellös skogsbana och vidare hemåt prövade jag att andas medvetet djupa andetag, ända ner i magen.
Upptäckte efter ett tag att det kändes bättre. Jag fick "luft". Det blev ungefär som när jag simmar, hur jag kommer in i en rymt där jag tar ett andetag och två simtag. Nu i skogen blev det ungefär som i vattnet, två löpsteg och ett djupt andetag.
Så nu får jag ta ett nytt begrepp till mig. Aktiv andning = djupa andetag för riklig syresättning.
Hemma hittar jag intressant läsning om aktiv andning för att öka prestationen:
Det handlar mycket om att flytta andningen från den ytliga högt uppe till djupandning ända ner i magen. Men också att andas genom näsan, eftersom näsans luftvägar rensar och värmer luften.
Jag har mycket kvar att lära som löpare. Detta är mitt tredje år och att bli löpare tar tio år, säger Rune Larsson. Alltså är jag ännu bara i småskoleklassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar