Hur ofta tänker du på vilket fantastiskt jobb dina fötter gör?
Numer tänker jag ofta på dem.
Förr när jag hörde om personer som vårdade sina fötter och smörjde in dem varje kväll, tyckte jag det var lite fånigt. De klarar väl sig bra ändå? Men nu, när jag läst Born to run och är en löpare, tycker jag de är värda lite smek och kel på kvällskvisten.
Enligt bokens författare finns ingen forskning som ger belägg för att skadorna minskar med dagens uppbyggda dämpande skor. I själva verket skapades stabiliserande skor av tillverkare när idén var att vi skulle springa som ett hjul och sätta ner hälen först.
Nu, med den vurm för det ”naturliga” som löper genom sportvärlden, inte minst bland långspringande personer, så är det odämpade, platta skor som gäller, typ fivefingers. Löparfolket Tarahumara springer i sandaler de gjort själva. Och de springer snabbt och tyst utan skador och med ett helt annat steg än oss med klumpfötter, som dunkar hälen i först och får knä och höftskador på köpet.
Nej. Vi behöver inga stabiliserande skor, medger läkaren Hartman som anlitas av världens främsta långdistanslöpare. Tvärtom hindras fotens naturliga rörelse med dem på.
Förklaringen är enkel. Ta en kopia av fotens avtryck och studera fotens artikektur.
Fotens valv är ett mästervärk, artikektoniskt sett och klarar de mest tunga vikter. Inte sätter en arkitekt en pelare mitt i valvet? Då skulle hela strukuren bli vek. Men det är precis vad vi gör med dämpande skor, menar han. Vi köper dem istället för att förlita oss på det högsensibla nät av tjugosex ben, trettiotre leder, tolv senor/ligament och arton muskler som alla sträcker sig i flexibelt samarbete som en jordbävningssäker bro.
Än har jag inte vågat ta steget köpa platta löparskor, utan springer i mina skor som ännu inte gjort några tusen mil och tänker att de fungerar bra, tills jag tar steget in i det ”naturliga” löpsteget.
Kanske ska jag tillverka egna sandaler att springa i eller köpa badskor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar