Att springa samma runda, varv efter varv lockar inte mig. Jag blir sååå uttråkad och får svårt att motivera mig för en löprunda om jag inte får något nytt för ögat och själen att upptäcka. Valde därför en ny runda igår. Början var den vanliga milen på Skatås, men efter fem kilometer vek jag av in under träskylten 18-kilometersstigen. Dendär skylten har jag spanat in många gånger och tänkt att en dag minsann, ska jag ge mig av in i det okända. Igår var det dags.
Färden bar uppför på smala stigar randiga av seniga rötter, sedan kom blöta partier där cyklister cyklat (trots förbud), som ersattes av spångar och stenar att balansera på.
Det var vackert och väldigt roligt och tyst att springa, men det krävdes superkoncentration då varje steg förutsatte snabb eftertanke: var ska jag sätta nästa steg i leran? uppe på spången? eller på stenarna?
Belöningen blev blåbär stora som druvor (små druvor) långt inne i skogen.
I midjebältet hade jag fyra små flaskor vatten och tre tabletter, Dextropur druvsocker, men jag saknade mina hemgjorda energybars.
När jag kom tillbaka ner igen, då stigen går i en vid cirkel, väntade resten av milens fem kilometer innan jag kom i mål.
Hemma åt jag med glupsk aptit min kruska och somnade i soffan, nöjd med mig själv efter 18 kilometers löpning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar